Årskrönika 2013

Det är dags  att sammanfatta lite tankar kring året som gått. Tiden skenar iväg och året är inne på sin sista dag. Vart tar tiden vägen??!

Att driva ett stall med cirka 30 hästar och samtidigt vara småbarnsförälder till världens finaste lilla kille Melvin innebär ett ständigt pusslande och logistik på hög nivå. Därför kommer jag börja den här summeringen av året med att tacka våra nära och kära som alltid ställer upp för oss i alla lägen. Utan Er skulle vår vardag inte fungera. TACK!

2013 kom att bli ett år som innehöll det mesta. Med- och motgångar, lycka, glädje, stolthet och som alltid en del sorgliga och tråkiga saker. Det är väl precis som där är i livet, en ständig berg och dalbana.

Vår första årsseger kom den 30 januari då Star From Heaven tillsammans med Torbjörn Jansson slog till från dödens på Solvalla. Det var en mycket bra prestation, Stjärnan hade bestämt sig hon skulle bara vinna den dagen och stred som en tiger. Stjärnan är vår gamla Rixhäst och många utav de nästan 80 delägarna var på plats och kunde glädjas tillsammans. Glädjen var mycket stor! För vår del var det ett också ett kvitto på att vi tog ett rätt och klokt beslut angående en operation i en bak kota. Den gjordes innan vinterträningen och nu fick vi svar på att vi gjort rätt.

Mitt glädjeutbrott resulterade också i att jag blev veckans glädjespridare i TV4:as söndagsprogram. Jag kan nog anses som galen när hästarna vinner men det bjuder jag på, är man känslomänniska så är man. Känslorna kommer alltid rakt från hjärtat och jag är stolt över att anses som glädjespridare!
Se glädjeklippet här:

 

Egentränad häst i Derbyt

Seger nummer två var startskottet på Offshore Mans finfina säsong. Det var årsdebut för honom och han var mycket jobbad om än inte i så snabba farter. Det var spets och slut som gällde och både vi och ägarna var nog lite förvånade att han skulle leverera direkt.

Offshore Mans säsong blev ju lite av en dröm som gick i uppfyllelse. Han levererade topprestationer i alla sina starter och var heroisk i ett V75 lopp på Östersund. Han var grym varje gång trots de mest omöjliga lopp, men känslan var att han trots dessa mördarlopp gick stärkt ur dem. Vi diskuterade med ägarna om vi skulle prova honom i Derbyuttagningarna, Derbyt alla fyraåringars stora mål. Vi vägde för och emot men kom fram till att vi provar, vi hade ju en häst med formen i zenit och som dessutom är utrustad med både vilja och ett hjärta av guld.

Anmälningsdagen kändes lång innan startlistorna var klara men när de äntligen kom så kändes det att vi gjort rätt! Spår 2 för vår ruskigt startsnabba krigare, kanon bra! Drömma måste man ju få göra och det gjorde vi. Önskescenariot var att ta ledning och släppa till favoriten. Jag åkte själv ner med "Offen" medan Jonas flög ner uttagningsdagen. Vi var mycket nöjda med hur vår häst kändes men en finalplats vågade man ju bara drömma om. Det som sedan hände när loppet startade är obeskrivligt!

Han tog plätt lätt ledningen och släppte till favoriten Increased Workload och liftade sedan med i rygg utan att bottnas till en andraplats! Han var i final! När jag såg Torbjörn göra tummen upp åt oss efter mål så brast det. Vår fina kille var i final i Svenskt Trav Derby, det största loppet för de fyraåriga hästarna! Han var en av endast tolv som kvalat in till final! Glädjen, lyckan och stoltheten visste inga gränser! Jag grät i en tv-intervjun som ett litet barn och återigen fick jag vara "Veckans glädjespridare" i Tv4.
Trots att man beter sig som om man borde spärras in så fick vi många glada hurrarop om att det är kul och trevligt när man släpper alla hämningar och visar sin glädje. I mitt fall så går det inte ens att stoppa ha ha!

Detta var så otroligt stort. Jag har ju haft förmånen att vara med och tävla i de allra största sammanhangen tillsammans med mina passhästar när jag jobbade hos Stefan Hultman, men känsla över att ha en egentränad häst med i Derbyfinalen var så otroligt häftig. Jag vet att jag i någon av alla dessa intervjuer som följde sa att det kan nästan jämföras med att få barn. Jag står fast vid det. För övrigt var Hultman den första att gratulera till finalplatsen.

Nästan overkligt

De kommande veckorna var fantastiska, men även fyllda av skräck. Vart vi än kom så fanns det någon travintresserad som ville gratulera och fråga om Offshore Man. Gratulationerna haglade från alla håll. Det var magiskt. Dock fanns skräcken där också. Måtte allt flyta på väl fram till finalen. Det gjorde det också och finaldagen kom. Kvällen innan hade vi, Ida, ägarna Kerstin och Gösta samt uppfödarna varit på en trevlig Derby-bankett. Det var stort för oss alla för det kändes nästan overkligt att vår häst var en av tolv Derbyfinalister som hyllades där.

Finalen blev från början helt efter våra önskningar - ledning och släpp till Ludde. Drömmen om stora pengar kändes inte längre overklig. Men där tog det stopp. Offshore Man stannade på två steg och som den hederskille Torbjörn Jansson är så pressade han inte Offen det minsta. Efter loppet sa Tobbe att det kändes i tömmarna redan efter 1000 meter att Offen inte var sitt rätta jag. Det var tungt, blytungt, men så här i efterhand är vi glada och mycket stolta att vi lyckades att ta en egentränad häst till Derbyfinalen. Det är trots allt ett kvitto på att vi gör saker och ting rätt och ett härligt resultat på jobbet som läggs ned på hästarna. Ett av våra mål som vi satte upp under året var att ha en häst i en stor klassisk final och det målet kunde vi därmed pricka av under året. Vi kan dock lova att det smakar mer och vi ska dit igen. Var så säkra!

Tyvärr visade det sig att Offshore Man var nedsatt av en kraftig halsinfektion i Derbyt vilket förklarade varför han inte kunde prestera på topp. Efter det kom en tyngre period för stallet efter Derbyt då hela stallet drabbades av en infektionsperiod och i stort sett startade vi ingen häst på sex veckor. Detta var en tung period då vårt jobb i slutändan går ut på att få hästarna att prestera på tävlingsbanan, men sånt här drabbas man av någon gång och vi hoppas att vi blir förskonade av det lång tid framöver. Stallets hästar kom dock igång igen och kunde ta flera segrar under slutmånaderna av året som kommer senare i årskrönikan.

Treåringsvinnare

Årets tredje viktoria kom med en kille som vi har höga förhoppningar på. Killen med tungvrickarnamnet Aibohphobia. En ursnygg hingst med hög kapacitet och det är alltid kul när treåringarna levererar. Tomas, Sandra och Ofelia som äger har flera hästar i olika ägarkonstellationer hos oss och det var stor glädje när denna skönhet entrade vinnarcirkeln på Mantorp tillsammans med Torbjörn Jansson i sulkyn.

Seger fyra var även det en treåring som vi tror hårt på - New Steel (bilden). Även här var det Torbjörn Jansson som rattade till seger trots en resa i dödens. Tårarna strömmade ner för kinderna på en av ägarna Anci när hon och maken Björn fick kliva in i vinnarcirkeln för första gången.

Tyvärr kunde inta alla ägarna vara med den här dagen, men lugn Hasse, Brittis, Kjell, Eva, Johan och Casper - det kommer mera. Den här segern värmde gott för alla inblandade då detta ägargäng satsat stenhårt på sitt hästägande och lagt stora pengar på fina unghästar. Nästan alla av dessa ägare är helt nya i travsporten och deras satsning och engagemang och iver och glädje är helt unik i en branch som är i stark gungning. Att få introducera dessa härliga människor i den sport som vi brinner för känns fantastiskt.

Seger fem var Piggybanks härliga revansch på Rättvik efter att vi la ribban högt och provat i Stoderby-uttagningen. Formen var på topp i Malmö, men Piggy var taggad till tusen. Vi satsade allt på ett kort och provade att köra allt som gick för att få ledning och en fin position. Hon var så överladdad att hon kastade sig i galopp och därför var det en skön revansch när hon i starten efter vann på Rättvik.

Ännu en dag att minnas

Den 28 oktober är en dag jag kommer att minnas. Nästan ett år efter att Boris The Blade skadade sig svårt i ett rutinjobb hemma på gården var det dags för start på Mantorp. Han hade gjort comeback på Rättvik och varit urusel. Innan hade han tränat fint och att han skulle vara så dålig på Rättvik var förvånande. Denna start på Mantorp skulle framförallt vara ett kvitto på att han kunde bättre. Precis innan start ringde man från atg-live och ville ha några kommentarer. Avslutningsfrågan var "vinner han?". Mitt svar kom blixtsnabbt: – Nej!

Typ tre minuter senare hade Boris The Blade sprungit ifrån konkurrenterna och vunnit lätt! Den här killen som har styrkan och modet att komma tillbaka efter sin svåra fraktur på kotsenbenet ligger oss mycket varmt om hjärtat och det kändes mycket stort. Boris är en hjälte i mina ögon! Gissa om jag fick lite gliringar efter den felbedömningen, men det bjuder jag på.

Boris The Blade följde upp sin seger med en fin andraplats och sedan var det dags för seger igen. Den här gången på Gävle en V75-dag. Boris dundrade till ledningen från spår sex och fick sedan tryck i omgångar, men höll enkelt undan till seger på fina 13,9. Jag grät som ett litet barn och Boris bara mös i sitt segertäcke. Se klippet och hör Boris The Blades ägare Tomas bli intervjuad i vinnarcirkeln liksom Torbjörn Jansson:

Qurre tog sista chansen

Quaerito är en blåblodig kille som vi kämpat hårt med. Det har varit mycket strul och Qurre har haft svårt att hålla sig fräsch. Tillsammans med hästens delägare tog vi beslutet att Qurre skulle få chansen fram till årsskiftet och sedan måste vi ta något klokt beslut om hans framtid om ingen bättring skedde. Man kan säga att Qurre tog chansen han fick.

Han har hela tiden tränat bra, men haft återkommande problem med att hålla sig fräsch och bara galopperat när det blivit dags för lopp. Han gav alla delägare en fin julklapp när han vann på Eskilstuna sex dagar före Julafton. Han avgjorde säkert efter en dödensresa. Nu hoppas och tror vi att han är på rätt väg. Tack Qurre!

Våra goda vänner uppfödarna Jeanette och Nicklas Olofsson, New Track, har levererat många fina hästar till oss och det har bara gått troll i allt känns det som. Därför blev den 29 december en dag att minnas både för New Trackarna och oss - ja då firades en nyårsraket av i förtid kan man säga. Vi köpte en av deras ettåringar på auktion för två år sedan. New Elegance var hans namn. Planen var att sälja honom som andelshäst, men det blev aldrig aktuellt. New Elegance var nämligen utrustad med en stor egen vilja och ett stort ego. Han ville inte alls dra en vagn och foga sig som de övriga ettåringarna. Han kom i vagn, men kunde när som helst bli istadig. En av dagarna kom Jonas ledandes med New Elegance efter att hästen bestämt sig för att inte gå mer med vagnen den dagen. Jonas fick sela av hästen ute i skogen och gå hem med honom.

Vi provade att premieloppa Elegance tre gånger! Jag skämdes när vi åkte in tredje gången och Elegance bara galopperade och ville inte alls. Vi kollade upp honom med veterinär och tandläkare på korsan och tvärsan, men fann inga fel. Så småningom, någon gång under tidig sommar i år som treåring, vände allt och helt plötsligt började han fungera. Man kom på sig själv när man körde honom att man kunde sitta och små le över hur fin han började bli.

Tredje gången gillt

Sakta, sakta, började vi hoppas på att kunna kvala honom så småningom. Den här killen är underbar och jättesnäll och därför har det också varit frustrerande att vi inte kunnat få till honom, men nu började han även fungera i träning. Lyckan var stor när han kvalade in på 19,5 på Sovlalla utan ett enda felsteg. I debuten blev det dödens och en blygsam placering. I andra starten kom en hejdlös galopp efter flera omstarter och på en bana som var allt annat än bra.

Tredje gången gillt brukar det heta och i New Elegance fall blev det så. I hans tredje start kunde vi stå vid staketet på Rommes stallbacke och se vår New Elegance sticka undan till enkel seger med klippande öron. Det var värt all tid, svett och tårar som det kostat för att få honom till vinnarcirkeln. Du är beviset på att ingenting är omöjligt vår fina lille New Elegance.

Överlag har hästarna gått bra under året och det finns många fina prestationer som vi skulle kunna skriva om. Tack alla våra fyrbenta vänner för i år!

Alla våra treåringar, utom New Racer, har startat och framförallt levererat och det känns extra kul. New Racer kvalade på ett övertygande sätt i våras och var anmäld till start, men skadade sig tyvärr bara några dagar före debutloppet. Skadan tog tid att läka och våra förhoppningar är att han ska få visa vilken fin häst han är under 2014. Inför nästa år ser det spännande ut och vi har i dagsläget åtta stycken ettåringar som ser riktigt fina ut och det blir spännande att få jobba på och utveckla dessa inför kommande stordåd.

Tvååringarna har många och långa mil i benen och dessa känns riktigt intressanta. Vi tror att det kan finnas något riktigt guldkorn bland dem om de får vara fortsatt friska och krya. Vi längtar redan nu till våren och att få starta upp deras tävlingskarriärer.

Det har även varit några riktigt tråkiga och ledsamma händelser under året, bland annat som vi nämnt är det tråkigt när man får in sjukdomar i stallet som gör att man inte kan starta hästarna. Det är dock ingenting mot den svåra och tunga förlust som drabbade oss och några av stallets ägare under hösten. En av ettåringarna förolyckades och det är mycket tragiskt när att liv rycks ifrån oss. Att ringa till hästens ägare och meddela att deras häst förolyckats är nog det svåraste och mest tragiska jag gjort i hela mitt liv. Man önskar att ingen ska behöva vara med om det vi fick gå igenom dessa dagar. Det är fruktansvärt för alla inblandade. "Skruttan" - du kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtan!

En annan tung dag för Stall Guldstjärna var när "våran" Ida meddelade att hon bestämt sig för att börja plugga och skola om sig. Ida har arbetat hos oss i mer än två år och är ovärderlig för oss! Vi önskar dig allt gott och tomrummet efter dig kommer bli stort. Du ska vet att Du alltid är välkommen tillbaka till oss Ida.

Slutligen vill vi tacka alla våra hästägare och samarbetspartners för Ert förtroende och för ett gott samarbete under 2013. Vi önskar alla ett GOTT NYTT ÅR! Nu tar vi sikte på 2014 som ska bli våra hästar och våra hästägares år! 

Mvh

Ullis & Jonas

Bilden till höger är vår kära Melvin med hans egna häst Atlas.